13:e maj 1980...

... ja, då föddes faktiskt jag... en tisdag. Det var soligt och varmt. Det brukar det vara på min födelsedag. Idag har det regnat hela dagen. Jag lämnar ett tungt år - eller halvår - bakom mig. Det tuffaste i mitt liv. Faktiskt så att det har varit en del känslor inom mig idag som varit lite småjobbiga. Nästan så att jag i morse inte ville fira min dag. Rädd för vad som kan ske på mitt 34:e år. Men barnen fick mig på andra tankar. De ville självklart fira och det ska man ju såklart göra. Så vi firade. Det blev tårta (med socker i till barnens lycka) och jag fick paket. På jobbet sa någon att det kanske är som på bröllop, att när det regnar så betyder det lycka. Jag tror på det! Det ska bli ett bra år det här. Inte så att jag kan lägga det som varit bakom mig, utan jag måste fortfarande ta mig igenom det. Men jag tänker tillbaka på hur dåligt jag mådde i december, januari och februari. Hur nära döden jag kände mig. Så långt ner på botten och sådana fruktansvärda tankar och känslor jag knappt kunnat föreställa mig att man kunde tänka och känna. Men nu är jag inte där längre, även om jag inte mår super. Jag klättrar uppåt, åt rätt håll. Det ska bli bra det här, riktigt bra.
På söndag är det dags för avslutningen av 24fitcamp som jag och Niklas varit med i. Vi har tränat tabata tre dagar i veckan, i fyra veckor. Vi började det hela med en mätning av kroppen och avslutar på samma sätt. Ska bli spännande att se resultaten då vi verkligen varit duktiga de här fyra veckorna. Idag var näst sista träningspasset. Så roligt och så skönt för kroppen. Efteråt hade vi lite energi kvar så vi tog även en löparrunda på 5,5 km. Tänkte där vi sprang att sist vi brukade vara ute och springa tillsammans var när vi precis hade träffats. På första daten till och med. Jag skulle ut och springa med en lång, vältränad Niklas (ja, som den fotbollsspelaren han var då så var han faktiskt rätt vältränad). Hur kunde jag gå med på det?!? Hade sådan ångest på jobbet hela den dagen. Sprang som jag aldrig gjort förr och var nästintill död när vi var klara, men det gick tydligen hem. Vi blev tillsammans efter det.
Idag, 10 år senare, var det ombytta roller och jag som tog täten, något mer vältränad än min kära man. Kändes tryggt! Känns som en vinst att kroppen ändå är så pass stark som den är nu. Det sätter sig i huvudet och därför är både kosten och träningen väldigt viktig för mig just nu. Inget ska få bryta ned mig, inte ens cancer.
Så jag går och lägger mig, nöjd med dagen och nöjd med att ha så många fina människor runt mig. Snart har jag även ett nytt kök. MITT KÖK... ifall någon missat det ;-)... då kan jag bjuda på en god kopp kaffe utan att skämmas.

13:e maj är en bra dag, men även en sorgens dag. Idag för 5 år sedan gick en väldigt kär vän till familjen bort i cancer, alldeles för ung. Jag tänker på dig och din fina familj! Önskar att du hade fått leva i många år till. Skänker en slant till cancerfonden idag och blir extra glad om även du gör det. Jag hoppas såååå att de hittar ett läkemedel som kan rädda fler liv än vad som räddas idag. Så hjälp till du med!

Puss och kram!