Björnbär mot cancer

Igår hade jag en tidig dag från jobbet och hämtade barnen redan efter skolan. Packade ihop lite mellanmål, tog med en lycklig hund och så begav vi oss iväg för att plocka björnbär. Jag äter alltid bär på yoghurten till frukost och oftast kvällsmat... och ibland någon gång däremellan. Älskar min yoghurt med hemmagjord granola och så bär på det. Oftast blir det hallon och blåbär. Hallon har vi extremt lite av i trädgården och blåbär tänkte jag att man plockar på hösten. När blåbärssäsongen var över så fick jag allt veta att det inte alls var på hösten. Så det blir att fortsätta köpa frusna. Igår skulle vi i alla fall plocka björnbär. Blev en mysig, men ibland lite väl livlig stund i skogen. Björnbär blev det iaf en del.
Läste precis nu att björnbär är bra mot cancer (de flesta bär är bra, då de är fyllda med antioxidanter). Oftast brukar det inte nämnas just hudcancer, men när det gällde björnbär så var de faktiskt bra mot hudcancer då de kan skapa lite av ett UV-skydd (alltså typ. Google förklarar bättre och helt ärligt behöver jag inte veta så mycket mer än att det är bra ;)). Så nu måste jag plocka mer så jag har i vinter. Med gott samvete kommer jag stoppa i mig björnbär och tänka att det är min medicin. Perfekt!
Kan säkert tyckas fånigt, men inte när man är i min sits...
Igår kom en kallelse för röntgen igen. Slutet av september är det dags för koll av lungor och buk. Är även uppsatt för operation av min lilla knöl. Läkaren tror inte att det är något, men jag funderar mycket och varken jag eller Niklas känner att vi vill höra sedan att det faktiskt var något. Jag lägger en del i Niklas händer också, för även om det är min kropp så är vi två om det. Två som oroar oss och två som måste ta beslut. Hans vilja känns lika viktig som min för att även hans oro ska bli mindre. Sedan tycker han oftast som mig, men det känns skönt att vi är två i detta. Så känner vi fortfarande oro om några veckor när jag antagligen fått en tid så plockas den bort. Ännu ett ärr på min ärrfyllda kropp, men vad gör det?! Vi vill inte chansa som det känns nu och som läkaren sa att veta kan man aldrig göra förrän den är borta. Men han tror inte...
Så, nu är det dags att väcka barn och bege sig till jobbet. Puss!