Året Runt

I februari någon gång ringde en journalist upp mig från tidningen Året Runt. Hon skulle skriva ett reportage om hudcancer inför våren och sommaren och frågade om jag kan tänka mig att ställa upp på intervju. Jag vill såklart att hudcancer och Malignt Melanom ska uppmärksammas så mycket som möjligt, både för att vi alla behöver bli bättre på att skydda oss i solen, men även för att vi ska skydda våra barn ännu mer. Idag kommer ett nytt nummer av Året Runt ut och där kan man läsa om just mig och min cancer. Spännande, då jag inte sett själv hur reportaget blev. De fantastiska bilderna är tagna av Mikaela Lindholm. Varför ett barn saknas på bilderna är för att de själva fick välja att vara med och Ilon ville absolut inte. Lite synd då bilderna blev fina, men bra att han gör som han vill. Han är väl helt enkelt som sin pappa ;)...

Sommarvärme och sol

Vilken underbar eftermiddag och kväll det blev. Slutade tidigt så jag passade på att åka till gymet en runda. Har varit lite si sådär med det den sista tiden vilket stör mig eftersom jag ändå tycker det är rätt okej när jag väl släpat mig dit. Men det är precis så det känns just nu - jag får släpa mig dit. Desto lättare känns det när jag går därifrån :-).

När jag väl kom hem sprang barnen barfota ute och det var verkligen underbart varmt för att vara april. Eftersom jag fortfarande hade gymkläderna på mig så passade jag på att springa en runda då Leia ändå skulle ut (för springa däremot tycker jag är rätt kul faktiskt). Var länge sedan hon fick följa med på mina rundor då jag helst springer utan en hund som ska stanna och göra sina behov titt som tätt. Nu var det ju ändå så att det var hon som behövde komma ut och inte jag... insåg dock rätt snabbt att det var varmare än jag trodde. Min långärmade åkte av redan efter 1 kilometer och Leia hade jag bakom mig halva rundan, trött och varm som bara den. Tur att vi halvvägs sprang förbi en liten sjö där jag tänkte att hon kunde få dricka lite. Bada brukar hon inte riktigt gilla... hmmm, gällde visst inte idag?!?!

 

Det är sådana här dagar som det är helt fantastiskt att man faktiskt tycker om att springa. Det ger mig ett sådant lugn som jag inte kan få på något annat sätt. I förrgår sprang jag 15 km innan jag blev upplockad av Niklas som skulle till sin träning. Hade inte räknat med att komma så långt, men Niklas blev sen och därmed fick jag mer tid. Gnällde då, men inte idag ;-)...

Med våren och solen kommer även en liten ångest som ligger och gror. Barnen börjar få söta små fräknar - det blir fler och fler ju äldre de blir. Jättefint! Har inte smort in dem än i år, men nu känner jag att det är dags. Ilon hatar det och tänkte minsann inte alls låta mig smörja honom. Åh, då vill jag bara skrika! Är ju så fruktansvärt rädd att det ska ligga i generna och att de ska få det när de blir äldre. Hur förklarar man det lite fint?! Jag är ju som en öppen bok och kan inte riktigt vara tyst eller hålla tårarna borta när jag är på det humöret. Idag började jag gråta när jag försökte förklara för honom att jag inte vill att de ska få cancer och att när jag var liten så smorde vi inte in oss på samma sätt. 

Han försökte trösta mig och sa att jag inte har cancer längre. Tänk så enkelt det är i deras värld. Men jo, jag har cancer, även om läkarna inte kan se någon cancer i mig just nu. Men jag känner mig som en tickande bomb. Jag tror att det kommer tillbaka. Inte idag, inte imorgon, men om ett år eller två. Det är så det känns. Jag hoppas bara vi hittar det i tid - eller såklart att det aldrig händer. Men jag oroar mig inte så värst mycket över just det. Jag bara avskyr situationen. Att jag inte längre kan njuta på samma sätt av solen längre. Att sitta där i vårsolen och bara få njuta. Jag vill också! Jag tycker det är fint att bli lite lätt solbränd, men nu är det inte okej längre. Det suger faktiskt!

Men jag vet att jag är stark och blir starkare för varje dag. Jag vet att det kommer göra ont i magen även i år varje gång jag ser folk som solar på Instagram och på Facebook, men jag måste helt enkelt vänja mig. Jag måste få bort den jobbiga känslan i magen när jag ser pappa bli brun, när barnen har fått en svag T-shirtrand eller när Niklas går i landet och rensar utan tröja. Det gav mig ju aldrig magont innan. Jag SKA jobba bort det, men det tar sin lilla tid. 

FUCK CANCER!

Renovering!

Äntligen är Ilons rum färdigt!!! Golven målade, väggarna, dörrar, elementet, fönsterbrädan... tja, allt är helt enkelt tipp topp nu :). Har redan fortsatt in i Liams rum och ute i deras hall. Det rullar helt enkelt på bra nu... har t.o.m hunnit med en runda på 8 km och lite styrketräning den här veckan. Skönt!

Påsken

Snart är påsken över för den här gången. Har varit underbart och välbehövligt med fyra dagars ledigt. Tyvärr har Niklas jobbat hela helgen, men idag är vi hemma allihop. Min påsk har i stort sett endast bestått av renovering. Jag har äntligen dragit igång med övervåningen och jag kämpar som en tok. I snart två veckors tid har jag målat gamla trägolv, dörrar, foder, väggar, element. Jag har slipat, lackat, skruvat och sprungit som en galning mellan övervåningen och källaren. Har inte tränat någonting alls, men har ont lite varstans på kroppen så antar att detta ändå räknas som lite träning. Det blir så himla fint och jag känner mig galet nöjd att jag orkar och kämpar på även om handen knappt lyder mig längre när jag drar penseln upp och ner längs dörrarna. Uppe är det pojkarna som har sina rum samt några garderober och en liten toalett där dock toaletten saknas och det endast finns ett handfat. Lite knäppt, men mysigt ändå. De har varsin ingång dit och det påminner ändå om att det är ett äldre hus, för vem sjutton hade byggt så 2015?! Ett rum med endast ett handfat... Trägolven på övervåningen plockade jag fram för flera år sedan när Niklas var iväg och jobbade i Karlshamn. Slet som en gnu med att få bort plastmattorna som låg där och vips så fanns det fina trägolv där under. Sen har inget mer hänt - förrän nu. Det är oftast så jag gör. Drar igång projekt när Niklas inte är hemma. Han är rätt van vid det. Som att släpa möbler upp och ner för trappan för att jag vill testa att byta rum. Sånt gör jag när han inte är hemma vilket resulterar i att jag tar mig lite vatten över huvudet och han blir oftast indragen där på slutet. Så gjorde jag även när jag var liten. Skulle jag möblera om så gjorde jag det tyst som bara den för att pappa inte skulle höra mig på nedervåningen. Blev det inte bra så flyttade jag bara tillbaka så visste han inget. Blev det bra, ja då var det redan för sent att säga att jag inte fick.
Idag ska vi byta handfatet i lilla rummet och sätta socklar i Ilons rum. Sedan är de rummen färdiga. Underbart! Igår målade jag väggarna och elementet i Liams rum samt grundmålade golvet, så idag är det bara att fortsätta.

Och ja, godis har jag ätit i påsk. Fy sjutton!!! Tar man en så är det kört. Det vet jag ju. I över ett år har jag hållit mig borta i från det, men oj vilket gift det är... ett farligt gott gift ;)! Men nu får det vara slut på det och snart får jag ut och springa igen. Ska bara måla lite först.... puss och hej!