Utekväll!

För att sammanfatta dessa dagar efter operationen så har jag varit GALET trött! Sjukt trött! Ja, jäkligt trött helt enkelt. Känt mig som en zombie. Var nog inte riktigt beredd på att jag skulle ha så ont efteråt och att det skulle bli så stort. Sedan maler väl en viss oro även om jag egentligen inte anser mig som så orolig just nu. Men det är klart, man väntar ju ändå på ett provsvar och snart är det även dags för röntgen av lungor och buk.
Det har blivit mycket soffläge och tidiga kvällar den här veckan, men nu tänker jag ladda om och strunta i vad kroppen säger. Barnen ska åka till mormor och morfar ikväll och vi ska njuta av en middag på stan och bara andas. I måndags hade vi vår bröllopsdag. Hela två år som gifta. Även om det inte är mycket att fira så tycker jag det är viktigt att uppmärksamma dessa dagar. Särskilt i sådana här tider som man lätt glömmer bort varandra. Sist vi var ute bara vi två var i januari då vi firade 10 år tillsammans. Det var dagarna innan vi fick ett tråkigt besked om att cancern hade spridit sig till lymfkörtlarna och att ytterligare en operation väntade.
Den här gången väntar vi också på besked, men förhoppningsvis ett bättre sådant. Så är känslan i alla fall och det är skönt. Ikväll ser jag fram emot att få göra mig fin, kunna sitta och njuta av god mat med den jag älskar, titta på folk... ja, bara få vara helt enkelt. Hoppas bara jag inte somnar mitt i maten ;). Men nu blir det först lite fotboll då Ilon ska spela match med de äldre killarna i 06-laget :). Kram på er!