Det finns kramar och det finns kramar. Kan inte direkt förklara skillnaden, men den kan vara enorm.
Idag fick jag en sådan där kram som får en att känna så mycket. De där känslorna som smyger sig på, som ligger där under ytan... då man inser att man är så skör. Att veckohandla är inte alls lika trevligt längre. Jag får ångest när jag klurar på vad som är bra eller dåligt för kroppen. När jag går förbi allt påskgodis som bara skriker på mig. När jag sneglar på glassen som ligger där så fint i sina frysboxar. När jag väljer lax. Vilken är bra? Vilken är dålig? Grönsaker och frukter... klart jag vill köpa allt ekologiskt, men när man behöver välja. Vilket är sämst om man nu väljer bort vissa ekologiska produkter? Försöker gå på priserna. Ibland skiljer det sig knappt och då kan jag lika gärna köpa ekologiskt.
Handlingen ger mig ångest helt enkelt.
Mitt i all ångest stötte jag på en bekant. Det är ingen jag umgås med så sist jag stötte på henne var nog även det på Maxi, långt innan cancern hade klivit in i mitt liv. Nu fick jag en sådan där kram. En sådan som gör att känslorna bara kommer... även på henne. Så till slut stod vi där på Maxi bland räkor och lax och kramades, med ögon som tårades. När det blir så så får man helt enkelt ta ett djupt andetag, trycka tillbaka allt och sen köra på som vanligt. Det var skönt att få en sådan kram just där och då. Det behövde jag. Jag kan bli så arg på allt. På alla. Inte så roligt för de jag lever med. Så idag kom jag hem, tog på mig löparkläder och sprang dryga 7 km. Det var otroligt skönt. När jag kommer tillbaka känner jag mig lugnare och har fått ut en del och tryckt ned en del till nästa gång.
Tankar som ofta kommer är att jag hatar hela den här jävla skiten så mycket!! Varför varför?! Så onödigt! Så mycket förstördes. Har mått så otroligt dåligt att det känns sjukt att försöka leva som vanligt. Jag lever inte som vanligt, men jag försöker. Det går ganska bra, men när allt rinner över... ja, då är det lite småtungt. Men efter en löparrunda och en stor sallad med lax så var jag faktiskt lite gladare och kunde t.o.m prata lite med Niklas. Tänk så trevligt för honom ;).
Idag fick jag en sådan där kram som får en att känna så mycket. De där känslorna som smyger sig på, som ligger där under ytan... då man inser att man är så skör. Att veckohandla är inte alls lika trevligt längre. Jag får ångest när jag klurar på vad som är bra eller dåligt för kroppen. När jag går förbi allt påskgodis som bara skriker på mig. När jag sneglar på glassen som ligger där så fint i sina frysboxar. När jag väljer lax. Vilken är bra? Vilken är dålig? Grönsaker och frukter... klart jag vill köpa allt ekologiskt, men när man behöver välja. Vilket är sämst om man nu väljer bort vissa ekologiska produkter? Försöker gå på priserna. Ibland skiljer det sig knappt och då kan jag lika gärna köpa ekologiskt.
Handlingen ger mig ångest helt enkelt.
Mitt i all ångest stötte jag på en bekant. Det är ingen jag umgås med så sist jag stötte på henne var nog även det på Maxi, långt innan cancern hade klivit in i mitt liv. Nu fick jag en sådan där kram. En sådan som gör att känslorna bara kommer... även på henne. Så till slut stod vi där på Maxi bland räkor och lax och kramades, med ögon som tårades. När det blir så så får man helt enkelt ta ett djupt andetag, trycka tillbaka allt och sen köra på som vanligt. Det var skönt att få en sådan kram just där och då. Det behövde jag. Jag kan bli så arg på allt. På alla. Inte så roligt för de jag lever med. Så idag kom jag hem, tog på mig löparkläder och sprang dryga 7 km. Det var otroligt skönt. När jag kommer tillbaka känner jag mig lugnare och har fått ut en del och tryckt ned en del till nästa gång.
Tankar som ofta kommer är att jag hatar hela den här jävla skiten så mycket!! Varför varför?! Så onödigt! Så mycket förstördes. Har mått så otroligt dåligt att det känns sjukt att försöka leva som vanligt. Jag lever inte som vanligt, men jag försöker. Det går ganska bra, men när allt rinner över... ja, då är det lite småtungt. Men efter en löparrunda och en stor sallad med lax så var jag faktiskt lite gladare och kunde t.o.m prata lite med Niklas. Tänk så trevligt för honom ;).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar