Jag är en periodare, så är det bara - på gott och ont. Inget allvarligt som tur är, utan det är just när det gäller träning och framför allt löpning. Jag höll igång riktigt bra för 1,5 år sedan. Hade en paus under operationerna och började sedan igen så snart kroppen var återställd. Det är en frihet att kunna springa, lyssna på musik och bara vara. Det är jag och mina tankar, alldeles ensam och aldrig känner jag mig så stark som då.
I höstas tappade jag sugen och tyvärr återkom den inte förrän nu i år. Jag har svårt att tvinga mig själv när jag inte är sugen. Jag lever lite efter att man inte ska göra något om det är tråkigt... eller jag försöker låtsas att jag gör det iaf. Såklart finns det saker man måste göra här i livet som inte är så särskilt roliga (ganska så många saker faktiskt när jag tänker efter), men springa eller träna är inget måste för mig. Det ska vara roligt och jag ska vilja. Nu vill jag igen och jag är överlycklig!
Jag försöker stoppa mig själv för att inte gå in för hårt genom att springa för ofta och för långt såhär i början. Är rädd att jag ska skada kroppen och särskilt då jag har problem med mitt bäcken och framsidan av låret. På fredag ska jag till läkaren för att se om han kan hitta vad problemet är. På fastande mage!! Blir hungrig bara jag tänker på det! Går annars hos en sjukgymnast som bänder och håller på. Gör ont som bara den och tydligen är jag rätt stel även om jag själv inte tycker det. Har inte hjälpt än, men man får väl ge det lite mer tid antar jag. Sedan tänkte jag även ta tag i träning av mina små muskler och börja på gym. Inte det roligaste, men vad gör man inte för att få en starkare kropp?! Jag ger det ett försök iaf. Så på måndag ska jag få ett träningsprogram av en PT där så får vi se om det känns bra. Träffade honom i måndags och från att ha känt mig lite hyfsad i form och koll på kroppen så kände jag mig totalt lost. Fattade inte ens hur jag ska andas. Så nu ska jag andas som en tok i föda-barn-ställning på alla fyra (nej, jag födde inga barn så!) och visa honom att jag gjort min läxa. Antagligen driver han bara med mig och njuter av att han kan få mig att göra i princip allt han ber mig om medan de andra pumpar sina muskler och skrattar åt mig.
Det man måste lära sig är att träningen blir väldigt mycket roligare med snygga träningskläder. Så är det bara. Helst ska de vara bra också. Igår sprang jag i nya, fina löpartights som sitter som en smäck. När jag provade dem i affären sa expediten att han kunde se starka lårmuskler på mig. Jamen eller hur!! Vem ser inte stark ut i sådana?! Mina underbara och ärliga barn tycker min rumpa är jätterolig att slå på för den dallrar så, men i dessa dallrar den ta mig tusan ingenting. Jag är verkligen redo för en vår i mina löparkläder!
I höstas tappade jag sugen och tyvärr återkom den inte förrän nu i år. Jag har svårt att tvinga mig själv när jag inte är sugen. Jag lever lite efter att man inte ska göra något om det är tråkigt... eller jag försöker låtsas att jag gör det iaf. Såklart finns det saker man måste göra här i livet som inte är så särskilt roliga (ganska så många saker faktiskt när jag tänker efter), men springa eller träna är inget måste för mig. Det ska vara roligt och jag ska vilja. Nu vill jag igen och jag är överlycklig!
Jag försöker stoppa mig själv för att inte gå in för hårt genom att springa för ofta och för långt såhär i början. Är rädd att jag ska skada kroppen och särskilt då jag har problem med mitt bäcken och framsidan av låret. På fredag ska jag till läkaren för att se om han kan hitta vad problemet är. På fastande mage!! Blir hungrig bara jag tänker på det! Går annars hos en sjukgymnast som bänder och håller på. Gör ont som bara den och tydligen är jag rätt stel även om jag själv inte tycker det. Har inte hjälpt än, men man får väl ge det lite mer tid antar jag. Sedan tänkte jag även ta tag i träning av mina små muskler och börja på gym. Inte det roligaste, men vad gör man inte för att få en starkare kropp?! Jag ger det ett försök iaf. Så på måndag ska jag få ett träningsprogram av en PT där så får vi se om det känns bra. Träffade honom i måndags och från att ha känt mig lite hyfsad i form och koll på kroppen så kände jag mig totalt lost. Fattade inte ens hur jag ska andas. Så nu ska jag andas som en tok i föda-barn-ställning på alla fyra (nej, jag födde inga barn så!) och visa honom att jag gjort min läxa. Antagligen driver han bara med mig och njuter av att han kan få mig att göra i princip allt han ber mig om medan de andra pumpar sina muskler och skrattar åt mig.
Det man måste lära sig är att träningen blir väldigt mycket roligare med snygga träningskläder. Så är det bara. Helst ska de vara bra också. Igår sprang jag i nya, fina löpartights som sitter som en smäck. När jag provade dem i affären sa expediten att han kunde se starka lårmuskler på mig. Jamen eller hur!! Vem ser inte stark ut i sådana?! Mina underbara och ärliga barn tycker min rumpa är jätterolig att slå på för den dallrar så, men i dessa dallrar den ta mig tusan ingenting. Jag är verkligen redo för en vår i mina löparkläder!
 |
| Plånboken är tom, men jag är full av energi i nya skor och tights. . |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar