Jaha, då var vi inne i februari, även kallad vabruari - månaden då väldigt många vabbar... även vi.
Den här gången är det Ava som ligger pall i soffan med hög feber till och från. Hon håller ändå humöret uppe trots frossa då febern stiger till närmare 40 grader. Mina barn har en tendens att snabbt få hög feber, men tycker ändå de oftast är vid gott mod. Ibland är de läskigt varma, men jag är inte så orolig av mig. Jobbigare var det när de var mindre. Liam var ett år första gången han åkte på feberkramper. Inte långt tidigare hade jag läst om just detta på nätet så jag ändå förstod vad de handlade om. Han föll ihop och började krampa, precis som ett epileptiskt anfall. Usch, det är fruktansvärt och man känner sig så hjälplös. Jag vet att det är ofarligt, men man känner sig rätt liten ändå... Det var första gången han fick åka ambulans. Så började Tredagarsfebern som sedan slutade med en prickig Liam tre dagar senare. Sedan har det blivit några fler gånger och sista var när han var närmare 4 år och föll ihop på förskolan. Det hade blivit någon miss, så de som jobbade då hade inte fått informationen om att han hade haft feberkramper. Ambulansen kom och jag hann dit så jag kunde följa med till sjukhuset. I nästan 20 minuter var han borta innan ambulanspersonalen fick någon kontakt med honom. Det var hans sista anfall, vilket slutade med eeg för att utesluta epilepsi. Allt såg dock bra ut.
Även Ilon fick feberkramper vid Tredagarsfeber. Han var nog runt 1,5 år då. Slutade sedan med prickar efter tre dagar med hög feber. Just vid Tredagarsfeber stiger ju febern väldigt snabbt, så det är inte konstigt att de fick kramper just då. Men Liam fick även vid magsjuka en gång och endast vid vanlig förkylningsfeber. Nu slipper vi sådant, men har kräkande barn istället när febern blir för hög. Känns väldigt mycket bättre om jag får välja av de två ;).
Den här gången är det Ava som ligger pall i soffan med hög feber till och från. Hon håller ändå humöret uppe trots frossa då febern stiger till närmare 40 grader. Mina barn har en tendens att snabbt få hög feber, men tycker ändå de oftast är vid gott mod. Ibland är de läskigt varma, men jag är inte så orolig av mig. Jobbigare var det när de var mindre. Liam var ett år första gången han åkte på feberkramper. Inte långt tidigare hade jag läst om just detta på nätet så jag ändå förstod vad de handlade om. Han föll ihop och började krampa, precis som ett epileptiskt anfall. Usch, det är fruktansvärt och man känner sig så hjälplös. Jag vet att det är ofarligt, men man känner sig rätt liten ändå... Det var första gången han fick åka ambulans. Så började Tredagarsfebern som sedan slutade med en prickig Liam tre dagar senare. Sedan har det blivit några fler gånger och sista var när han var närmare 4 år och föll ihop på förskolan. Det hade blivit någon miss, så de som jobbade då hade inte fått informationen om att han hade haft feberkramper. Ambulansen kom och jag hann dit så jag kunde följa med till sjukhuset. I nästan 20 minuter var han borta innan ambulanspersonalen fick någon kontakt med honom. Det var hans sista anfall, vilket slutade med eeg för att utesluta epilepsi. Allt såg dock bra ut.
Även Ilon fick feberkramper vid Tredagarsfeber. Han var nog runt 1,5 år då. Slutade sedan med prickar efter tre dagar med hög feber. Just vid Tredagarsfeber stiger ju febern väldigt snabbt, så det är inte konstigt att de fick kramper just då. Men Liam fick även vid magsjuka en gång och endast vid vanlig förkylningsfeber. Nu slipper vi sådant, men har kräkande barn istället när febern blir för hög. Känns väldigt mycket bättre om jag får välja av de två ;).
Igår och idag fick det i alla fall bli vab för min del. En underbar rättighet vi föräldrar har här i Sverige och det tackar jag för.
 |
| Finaste lilla sjuklingen |
Jag har ägnat dagarna åt att baka i min nya assistent. Herregud vad jag älskar den! Det har blivit släta bullar till vanliga semlor (2 gånger!), släta bullar till Jennie-semlor (utan gluten eller socker), kolakakor, dumlekakor, tekakor... ja, och sen lite goda, nyttiga kokosbollar. Känns lite som att jag har vuxit fast där inne i köket. Allt går i perioder, men ibland älskar jag verkligen att laga mat och baka - även om jag måste gnälla lite så Niklas hör :-). Jag har liksom ingen riktig stopp-knapp. Vad sjutton ska jag med alla semle-bullar till?! Jag äter ju inte ens och Niklas skulle aldrig få för sig att äta en semla bara för att det är gott och det ligger släta bullar i frysen. Liam åt knappt en hel innan han mådde illa... Jaja, kanske får ta och bli lite sociala och bjuda hem någon på fika. I helgen vankas det dock kalas för Ilon som blir 8 år, så för en gångs skull har jag lite förberett och slipper stå med andan i halsen när gästerna kommer. Semlor stod överst på listan när han får bestämma kalas-fikat!
 | |||||
| Ilon i himmelriket! |
 |
| Den ser tyvärr inte lika god ut, men var faktiskt helt ok. |
Jag borde verkligen inte stå och baka en massa gott som jag ändå inte får äta. Det lockar ibland lite för mycket och även att jag faktiskt vill kunna tillåta mig att smaka någon gång ibland så har jag svårt att stoppa när det väl gäller. Kakor kan jag ändå ta en liten bit av och så är det bra, men bröd... Åh, jag älskar nybakat bröd!! Idag gjorde jag tekakor. Herregud, så galet gott!! Då går det ju liksom inte bara ta en och så är det bra. Nej, då äter jag en, två, tre... och kanske fyra. Försöker tänka att vad sjutton gör det?! Men jag är så rädd att trilla tillbaka nu när jag ändå mår så bra och trivs med min kost.
 | |||
| Nybakta tekakor slår det mesta... |
 |
| Dumlekakor - men inte till mig... |
 |
| Kokosbollar med hasselnötsmör och daldar. Riktigt goda! |
Imorgon ser jag fram emot att jobba lite innan jag tar helg. Niklas jobbar natt så han får ligga hemma på soffan med sjuklingen. Det är nog helt ok för båda två då de älskar soffan ungefär lika mycket. Jag älskar ju fredagar och det är på jobbet man verkligen får märka av att det är just fredag. Så imorgon blir det fredagsmys för hela slanten. Nu tänker jag smaka en kokosboll innan det är dags för sängen.
Kram på er!
Hej
SvaraRaderaUsch, tråkigt med vabbande. Sitter också hemma med sjuka barn :(
Jag har också drabbats av MM, dock utan spridning.
Hur kommer du att förhålla dig till solen? Jag är rädd att man aldrig kommer att njuta av sommaren igen… Jag som älskar sol o bad. Funderar mycket på detta. Solkräm spf 50 såklart, men förra sommaren när jag fick beskedet fick jag ändå ångest av en endaste liten solstråle :(
Stor kram
Hej! Kul att du skriver, men tråkigt att även du har drabbats av MM. Skrev lite i somras om hur det känns, men de är svårt. Jag säger ofta att jag är bitter över att ha fått sjukdomen. Mycket handlar just om att just MM har förstört sommaren och min kärlek till solen. Även om jag solade rätt "normalt" innan så funkar den ju inte alls på samma sätt nu. Pratar folk om att de längtar till sommaren och stranden så känner jag att jag bara vill gråta. Skrika rakt ut! Den är en öm punkt och en ganska jobbig bit att bearbeta. Kommer man någonsin kunna njuta av solen på samma sätt?! Jag tror inte det. Jag älskar den, men hatar den samtidigt. Det är ändå den som gav mig cancer. Men jag hade dagar på stranden i bikini i somras. Med en tunn blus, solhatt och spf50. Ibland i sol, men oftast i skugga. Är jag i sol känns de som att alla glor, särskilt om de är folk jag känner. Känns som att jag gör något förbjudet. Men jag försöker som alltid hitta en balans. Jag måste få tillåta mig att njuta av solen, i måttlig mängd. Inte mitt på dagen, utan oftast senare på em. Jag gömmer mig inte under en massa kläder, men jag tänker till. Tunna blusar är toppen! Men nej, tror aldrig jag kommer kunna njuta av sommaren på samma sätt längre. Känner en enorm avund till de som ff kan sola lite lagom utan att "behöva" bry sig (såklart man alltid ska bry sig, men ja du förstår hur jag menar ;)). Sen är jag grymt nojig med barnen. Smörja dem konstant och tjatar på dem... men de är stora nog att förstå varför. Kram och ta hand om dig.
SvaraRadera