Tillbaka på jobbet...

Sådär, då var man tillbaka... Efter nästan exakt 3 månaders sjukskrivning så avslutade vi det hela med en vecka på Gran Canaria med mina föräldrar, min bror och hans familj. Egentligen var resan inget avslut på något, utan det var för att fira mamma som fyllde 60 år. Det kändes inte heller som ett avslut, men det blev ändå lite så. Eller kanske mer början på något. Jag vet inte. Det var i alla fall mer känslor inom mig än vad jag visade under resan. Det var många gånger mina ögon fylldes av tårar. Ibland av lycka och ibland av sorg. Jag vet nog egentligen inte riktigt vad jag känner längre, mer än att jag är så ledsen för allt som har hänt och för att det inte bara går att släppa det nu.
Jag fick ångest av att ligga i solen, även om jag smorde in mig ordentligt. Jag hade sagt till mig själv innan att jag skulle ligga i skuggan med tunna kläder på. Men samtidigt mår vi bra av sol och värme. Man känner sig lite friskare bara man får lite färg i ansiktet. Vi hade närmare 30 grader på dagarna och knappt något moln på himlen. Att få ligga i solstolen samtidigt som man tittar på barnen som leker i poolen är ljuvligt. Jag kunde liksom inte motstå. Lite som att äta godis i smyg, fast man har godisförbud. Smorde in mig för att inte få för mycket färg och för att absolut inte bränna mig. När jag var på hudmottagningen var det ändå det hon sa, att just bränna sig är det farliga. Jag brände mig inte en gång, utan fick en liten lätt, brun färg. Ändå hade jag fruktansvärd ångest sista dagen... Ilon fick också rätt mycket färg trots att jag smorde in barnen frenetiskt med solskyddsfaktor 50+. Måste inse att lite brun färg på kroppen inte är farligt, men det känns ändå jobbigt. Jag tror man släpper det lite med tiden, men nu kändes allt så nytt. Jag var nyopererad för hudcancer och åkte på solsemester. Så galet korkat, men så galet skönt!
Sista kvällen var ångesten riktigt jobbig och när vi flög hem och landade i Kalmar så kände jag att jag var tillbaka till verkligheten. I en vecka hade jag ätit precis vad jag ville. Jag struntade helt i allt jag kör med här hemma. Vi åt desserter tills vi höll på att kräkas, drack vaniljmilkshake med rom i (så galet gott!), drinkar, glass, underbart goda frukostar med frallor, marmelad, plättar... Igår vägde jag mig. 3 härliga kilon hade jag lagt på mig - på en vecka! Inte för att jag bryr mig så särskilt mycket, men dagen innan vi åkte ringde de från kirurgen för att kolla min vikt och längd inför scanningen i Linköping. Jag har alltid skrivit 58 kg på vikt, men sa nu 55 kg eftersom det numer är min nya vikt... eller VAR. Så nu känns det ju lite dumt att en vecka senare väga 58 kg igen. Men som Niklas sa, det är väl bara att bajsa ut 3 kg på 2 dygn. Vi får väl se...
Det var en skön vecka i alla fall att få strunta i allt vad cancer heter, men direkt jag landade var jag tillbaka.

Någon var glad över att ha oss hemma igen...

Det var grått, regnigt och hemma låg ett brev från Linköping och väntade.
Så idag var första dagen på jobbet och imorgon måste jag vara ledig för att åka till Linköping för att göra PET/CT.. Känns lite jobbigt, men skönt ändå att ha det gjort så snabbt. 
Det går till så att jag får en injektion i armen bestående av en radioaktiv isotop som sedan ska fördela sig ut i kroppen. Man kan även i vissa fall få kontrast som injiceras i blodet.
Sedan tas bilder med en PET-kamera och även med en datortomograf (CT).
Det radioaktiva läkemedel jag får ger strålning till personer på nära avstånd en tid efter undersökningen så de avråder från att ta med barn. Konstigt det där och man förstår ju att det inte är helt hälsosamt för kroppen.
Det de vill ha ut av denna röntgen är för att se om det finns antydan till tumörer någon annanstans i kroppen. Jag har förstått det som att denna är något mer tydlig än scanningen som gjordes här i Kalmar. Men som alltid så syns inte de minsta cellerna så tyvärr kan man aldrig riktigt få andas ut. Det kommer som vanligt bli jobbiga dagar tills man får svar, men jag känner mig rätt säker på ett positivt besked... men tankarna snurrar ju såklart. Cancer är inget roligt ord och ingen rolig sjukdom...

Men jobbet... där var jag ju idag. Och oj, så skönt det var att vara tillbaka. Hann vara där i fem minuter innan det kändes som att jag aldrig varit borta. Eller lite ringrostig kände man sig såklart, men man är snabbt inne i det. Denna veckan jobbar jag halvtid så det känns skönt att få känna på det lite innan man går in på heltid igen. Det kändes i alla fall väldigt bra att vara tillbaka och jag hoppas jag är tillräckligt stark att det bara ska rulla på nu.
Barnen verkade glada att se mig vilket gör att man blir glad bara av det... Lite tråkigt dock med ett avbrott redan imorgon, men sen så...

Efter en veckas matfrosseri så är det nu dags att återgå till lite nyttigare saker. Inga fler sötsaker... och konstigt nog har jag faktiskt längtat lite efter mina nyttigheter. Så igår fick det bli att göra nya rawfood chokladbollar. Jag är nog lite smått besatt...