Dagens lunch...

Egentligen gillar jag inte blomkål. Känns konstigt då att man blir sugen på blomkålssoppa, men det blev jag idag. Har aldrig ens gjort blomkålssoppa så det var en ny erfarenhet. Valde att göra det enkelt för mig. Blandade blomkål, vatten, grönsaksfond, purjolök, havregrädde, lite salt, peppar och en skvätt lime. Mixade allt till en krämig konsistens och det hela blev supergott. Hade även i lite räkor. Då jag bestämt mig för att jag i måttlig mängd får äta gluten och mjölk (men så lite som möjligt) så lyxade jag till det med alldeles färskt surdegsbröd. Så galet gott alltsammans!

Ganska färglöst, men gott...

Eftersom det är måndag och jag hade kvar fika från kalaset i fredags så fick det även bli efterrätt. En bit nyttig chokladkaka utan socker, mjölk och gluten och så färska jordgubbar (även om de inte smakar särskilt mycket nu, men det är dock jordgubbar!). Vilken måndag!

Nyttig efterrätt. Kan inte bli bättre såhär en måndag,

Igår lyxade jag till det riktigt ordentligt med hotellfrukost i stan tillsammans med Ullis och några andra vänner. Gick all in och struntade nästan helt i att vara duktig. Om jag nu ändå inte är döende så är det ju lika bra att passa på att leva ibland också. Det var en riktigt mysig förmiddag med mycket prat och en massa gott.

Annars händer inte så mycket. Jag försöker kurera mig och min arm. Det känns bättre för var dag och mitt huvud börjar vänja sig vid mitt nya liv. Det känns som att mitt liv blivit kapat på något sätt. Cancern dödade inte mig (och kommer förhoppningsvis inte göra det heller), men den snodde något av mig. Vet inte vad, men något saknas, som fanns där förut. Känner mig likgiltig inför mycket och hoppas så att jag kan känna glädje på riktigt snart. Just nu känner jag ingenting. Är ganska glad utåt sett och känner mig ganska ok i de flesta situationer, men något är annorlunda och det stör mig. Det stör mig nog att cancern har påverkat mig så mycket, förstört så mycket. Att arbeta sig uppåt tar sin lilla tid och därför försöker jag ge mig själv mycket egentid nu när jag har chansen. Det är det jag behöver just nu.
Nästa vecka ska vi alla vara tillsammans dygnet runt och det ser jag fram emot då. Det blir all fokus på barnen, bort från verkligheten med matlagning, tvätt, städning, datorer, telefoner... Jag tror, och hoppas, att det kommer göra oss gott att få komma iväg lite. Jag börjar äntligen känna en liten liten längtan som inte vågat infinna sig tidigare. Har helt ärligt inte ens orkat tänka på resan, men nu så... man får se det positiva, att längtan inte känts särskilt lång alls. Ett tag kändes det faktiskt som att det gick lite väl fort och jag önskade att tiden fram till resan skulle stanna upp lite. Nu känns det dock alldeles perfekt tidsmässigt att få åka, äntligen!
Solkräm inhandlades idag. Spf 30+ och spf 50+ och så har jag hämtat pass... Är man redo nu?!!