Jag börjar bli trött på att gå hemma och tar mig mer än gärna till jobbet lite då och då. Igår var jag på personalmötet och idag var jag förbi och drack kaffe och gosade med barnen... så skönt att jag har jobbet att åka till när det börjar bli långtråkigt. Att gå hemma är i sig rätt mysigt.... egentligen... Men inte när man har ont och man ser allt man borde och skulle vilja göra, men som man inte orkar eller klarar av att göra. Mår rätt bra i huvudet för stunden, men kroppen säger ifrån och jag har helt enkelt jäkligt ont emellanåt. Oftast har jag mig själv att skylla när jag har som ondast, men samtidigt måste jag försöka hålla igång lite. Jag försöker stretcha och göra mina övningar jag fått från sjukgymnasten, men det gör ont ont ont... Sedan har jag en brännande känsla på huden som gör att jag bara vill slita av mig bh:n när jag är iväg hemifrån... men det gör jag såklart inte! Ibland sätter jag dock en stor, mjuk kompress där det gör som ondast för att skydda lite. Det syns inget på huden där jag har ont, utan det är nog bara alla nervtrådar som spelar mig ett spratt nu när de börjar hitta tillbaka till varandra. Hoppas verkligen denna hemska smärta försvinner med tiden.
Håret slutar ju tyvärr inte att växa bara för att man har opererat sig. Hörde dock att strålning kan fixa till det, men kanske fel att önska sig strålning just för det syftet ;-). Kommer ju ändå behöva fortsätta raka mig i den andra armhålan hur eller hur, då strålning är mer lokalt. Ilons kommentar i helgen när jag skulle visa mitt ärr under armen var "men mamma, det ser ut som att du har hår där!". Det var flera dagar sedan... nu vill jag knappt kika. Är inte den annars så håriga typen av mig, så det känns lite småjobbigt. Igår försökte jag raka lite, men kan säga att det känns sådäääär när man inte har någon som helst känsel där. Man vet liksom inte om det gör ont egentligen eller om jag knappt drar mot skinnet. Samt att jag har ett stort ärr där jag inte vill komma mot med en rakhyvel. Kan inte heller hålla upp armen i mer än 90 grader, så ja, det blev nog inte många hår som föll i golvet just då...
Så vad händer annars i mitt händelselösa liv?!
Min älskade son, den ena i alla fall, har fyllt år. Hela 7 år! I lördags fyllde han och eftersom Niklas jobbade hela helgen så fick det bli lite kalas med mina föräldrar, min bror och hans familj. På fredag kommer Niklas sida istället. Skönt ibland att dela upp kalasen så blir allt lite lugnare... Just nu föredrar jag lugnt i min tillvaro, helt klart!
Ett gevär var allt han önskade sig, så vi hade ju inte så mycket val mer än att köpa ett gevär. Det är ju lyckligtvis inte så svårt att hitta, men att sedan hitta ett okej gevär som inte ska driva föräldrarna till vansinne är desto svårare. Efter mycket letande hittade jag ett som inte var så plastigt och som inte låter mer än ett klick... om man inte sätter i knallpulverskott (dessa får dock endast användas utomhus). Men jag lovar, vi blir ändå tokiga på ljudet emellanåt.
Resten av paketen hade inte behövts, så det var tur vi inte hade slagit på stort. Det är det bästa med Ilon. Han har några få saker på sin önskelista och det är allt han vill ha, även om han såklart blir glad över andra saker också...
 |
| Jag och barnen sjöng för Ilon som låtsassov i vår säng... |
 |
| Ett eget jaktgevär. Lyckan är total! |
Söndagen började vi med brakfrukost, jag och barnen. Niklas stack tidigt till jobbet och jag var sugen på något extra. Eftersom mitt liv just nu består av att testa nya saker i och med att jag försöker plocka bort, kött, gluten, mjölk (en del i alla fall) och socker så passar jag även på att fota det jag testar. Mycket för att det ser så gott ut och roligt om man ger någon inspiration till att testa något nytt, men även för att det är roligt att gå tillbaka då jag glömmer lika snabbt vad jag gjort. Nu blev det i alla fall glutenfria banan- och kokosplättar. Många av recepten hittar jag på nätet och för tillfället är dessa mina favoritbloggar http://www.food4inspiration.se/ och http://bakasockerfritt.se.
 | |
| Helgfrukost är det bästa. |
 |
| Tårta till gästerna och chokladkaka gjord på sötpotatis till mig. |
 |
| Dagens lunch. Risnudlar, lax och lite grönsaker. |
 |
| Kvällsfika. Chokladmousse gjord på bl.a avocado, daddlar och kakao. |
Visst ser det gott ut? Men helt enkelt är det inte. Jag har såklart mina dippar där det inte går mer och frestelsen för annat blir för stor. Då får jag helt enkelt bara falla tillbaka och vräka i mig vad det nu är är jag är sugen på. Sist var det färskt majsbröd som är så galet gott! Ja, igår var det även grovt rostbröd med massa smör och gurka på. Galet gott! Inget som är så väldigt dåligt, men man känner ändå av ångesten lite grann. Försöker dock tänka bort det, för allt det nyttiga väger nog helt klart upp det i alla fall. Jag är ju inte mer än mänsklig ;-)... Jag gör detta för att inte bli sjuk igen. För att få kroppen stark så cancerskiten håller sig borta. Får se hur länge det funkar... både för mig och för cancern...
Hade en härlig stund med Liam i helgen. Medan Ava var på dans och Ilon hemma hos grannen så passade jag och Liam på att ta en promenad med Leia. Det blev mycket prat på vägen. Mellan allt trams som pågår hos honom just nu, så finns det även en hel del kloka ord som slinker ur och det är när man har stunder som dessa som det verkligen kommer fram. Han är fin, vår stora kille.
Det var en liten uppdatering av allt... Väntar fortfarande på att få veta vad som sas vid konferensen i fredags. Skulle vara skönt att få veta nu om det blir någon medicinsk behandling eller inte... så kanske imorgon... Ringer nog och kollar hur eller hur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar