Herregud, vad det regnar och snöar om vartannat utanför fönstret. Barnen leker sök med Leia på ovanvåningen och de låter... högt! Stackars hund blir väl alldeles matt av allt tjat och skrik.
Frukosten är uppäten och även om jag fuskade ordentligt med en vanlig hembakad fralla med ost och marmelad, så skulle jag kunna äta hur mycket som helst. Finns liksom inget stopp i mig även om jag egentligen är mätt. Testade att ta en rawfood-boll till det sista kaffet som en liten treat, men det gjorde ingen skillnad. Känner mig så matt och orkeslös. Har inget tålamod och är mest på dåligt humör. Undrar hur jag någonsin ska få någon ork i benen igen och kunna springa, när jag känner mig trött i dem bara jag sitter ned.
Hatar min armhåla som känns äcklig, utan minsta känsel. Den är svullen, hårig och ärrig. Hatar mitt stora ärr på armen som är ömt. Hatar att jag tappat hållningen och ser ut som en hösäck... att det gör ont direkt barnen stöter emot, att Niklas knappt vågar röra mig ifall det gör ont.
Känner mig bitter och det påverkar hela familjen. Jag är inte rolig alls just nu. Kanske för att man har gått hemma i två månader och mest haft ont, varit orolig, ledsen, men ibland glad. Har levt med en fruntansvärd ovisshet, lever med en ovisshet. Vill vara glad och inte ledsen. Känns som att allt blir mycket lättare om jag är glad. För mig, men framför allt för alla andra.
Frukosten är uppäten och även om jag fuskade ordentligt med en vanlig hembakad fralla med ost och marmelad, så skulle jag kunna äta hur mycket som helst. Finns liksom inget stopp i mig även om jag egentligen är mätt. Testade att ta en rawfood-boll till det sista kaffet som en liten treat, men det gjorde ingen skillnad. Känner mig så matt och orkeslös. Har inget tålamod och är mest på dåligt humör. Undrar hur jag någonsin ska få någon ork i benen igen och kunna springa, när jag känner mig trött i dem bara jag sitter ned.
Hatar min armhåla som känns äcklig, utan minsta känsel. Den är svullen, hårig och ärrig. Hatar mitt stora ärr på armen som är ömt. Hatar att jag tappat hållningen och ser ut som en hösäck... att det gör ont direkt barnen stöter emot, att Niklas knappt vågar röra mig ifall det gör ont.
Känner mig bitter och det påverkar hela familjen. Jag är inte rolig alls just nu. Kanske för att man har gått hemma i två månader och mest haft ont, varit orolig, ledsen, men ibland glad. Har levt med en fruntansvärd ovisshet, lever med en ovisshet. Vill vara glad och inte ledsen. Känns som att allt blir mycket lättare om jag är glad. För mig, men framför allt för alla andra.
Men om en vecka, då har vi packat, ätit frukost och har säkert tre enormt pirriga barn som ska ut och flyga för första gången i sina liv. Vi ska till värmen, vi ska sola och bada. Vi ska äta gott, dricka gott och vara glada - mest hela tiden. Jag ska göra mig iordning och försöka känna mig fin någon kväll. Skita i fula ärr och att det gör ont. Jag ska vara som vanligt, den gamla Jennie. Hon var ändå liiiite roligare...
Känner mig fånig som gnäller, men jag är så trött på allt just nu!
Men efter regn kommer solsken. Snälla vår, kom hit medan vi är i solen. Jag vill kunna ta långa, härliga promenader i vårsolen och njuta på min altan. Snart snart....
Känner mig fånig som gnäller, men jag är så trött på allt just nu!
Men efter regn kommer solsken. Snälla vår, kom hit medan vi är i solen. Jag vill kunna ta långa, härliga promenader i vårsolen och njuta på min altan. Snart snart....
 |
| Onyttig, men välbehövlig helgfrukost!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar