Lugnaste lördagen på länge.

Sitter här i soffan och myser med tända ljus i hela vardagsrummet. Det är nog det bästa med mörka årstider... Ava har precis kommit innanför dörren efter att ha varit hos en kompis sedan kl.10 i morse. Man inser hur mycket hon pratar när det har varit tyst här i så många timmar och så kommer hon innanför dörren och pratar konstant... om allt... eller så sjunger hon. Nu satte hon sig med surfplattan och då slutar hon prata för en liten stund, men sjunger och gör konstiga ljud titt som tätt. Någon säger att jag också pratade mycket när jag var liten. Kanske är sant, men säkert inte i samma klass som Ava.

Finaste Ava, ingen kan prata som hon...

Niklas och pojkarna har varit iväg sedan 8 i morse. Han och Ilon skulle åka och jaga som vanligt på lördagar och Liam skulle leka med Sigge, kusinen. Fick lite lagom dåligt samvete när jag låg på soffan...

Lugnt och skönt med bara djuren hemma...

... och Maria skickade den här bilden...

Liam och Sigge tar vara på vintern..

Förhoppningsvis reste hon sig från soffan, tog bilden ifrån vardagsrumsfönstret och sedan lade sig tillrätta i soffan igen. Det tror jag. Det känns bättre så för mig i alla fall...

Om exakt tre veckor är tanken att vi ska ska åka hit...

Sol och bad i en vecka...

Tanken är att hela familjen ska åka dit med mamma, pappa, min bror och hans familj. Mamma fyller 60 och det ska ju såklart firas! Tyvärr är det väldigt osäkert nu om resan blir av eller inte, så just nu går alla bara och väntar på att få veta...
Skulle kännas riktigt jäkla tråkigt om vi måste skjuta upp den. Så fruktansvärt att behöva säga till barnen att det inte blir av än. Så som de har längtat! Och vi också för den delen.
För pojkarna är detta första gången de ska flyga och första gången de ska utomlands. Ava och jag var i Spanien när hon var 1 år, tillsammans med mamma för att hälsa på min bror och hans familj som bodde där då. Känns som att det knappt räknas förutom att hon i alla fall har ett giltigt pass. Hur det nu kan vara giltigt då hon på bilden är en hårlös, liten gapande bebis... Undrar om de ens ser att det är Ava på kortet. Skratta kommer de i alla fall få göra, de som kollar på hennes pass.
Har väntat med att hämta ut pass till pojkarna och till mig, ifall inte resan blir av. Då kan vi lika gärna vänta med det. Jag vågar inte tro någonting alls, utan väntar nu bara på måndagens läkarbesök. Då får vi förhoppningsvis veta lite mer.
Så nu håller vi tummarna för att en preliminär medicinering av cancern inte sätter stopp för denna resa. Det skulle göra oss alla gott att få komma iväg, även om det inte riktigt är resan jag går och funderar på dessa dagar.

Så, nu är hela familjen hemma igen.

Dags att njuta av lördagkvällen tillsammans! Typ med pizza (och sallad till mig!).

... och förresten. När man har opererat bort en massa lymfkörtlar under armen och dricker en stor klunk kallt vatten. Ja, då känns det kallt under armen när man sväljer. Känns jättekul så numer tar jag alltid stora klunkar när jag dricker. Ifall ni undrar ;)!