Tjejkväll!

Idag har det varit en lugn dag med soffhäng mest hela dagen. Jag lovade mig själv att ladda inför kvällens lilla date med kollegorna, så jag inte skulle ha för ont för att kunna åka.
Började med sovmorgon till kl.10 - efter att finaste Ullis plockat upp barnen samtidigt som hon lämnade sina. Ibland, eller ganska ofta, är det bra att bo granne med skolan.
Igår hade jag ju väldigt ont, vilket hade lagt sig lite idag. Det är dock fortfarande en fruktansvärt jobbig smärta tyvärr. Tog en kort promenad med Leia och det gör verkligen ont när jag går. Går sakta och försöker landa mjukt med varje steg (haha, så dumt det låter!), men ändå känns varje steg och det gör ondare och ondare ju längre jag går. Så inte ens promenader är att rekommendera just nu. Lite besviken, men med snön som yr runt omkring en och som gör att man får gå med blicken ner i marken konstant gjorde ju att det var helt okej med en kortare promenad. Jag i min fina, rosa vinterjacka tillsammans med turkosa mjukisbyxor, vita, stora vinterkängor och mössa neddragen så långt det går. Stelt och sakta lunkar jag framåt och ser nog riktigt riktigt skum ut. Till slut var hela jag färgad vit av snön...
Leia var inte nöjd med den korta promenaden och satte sig surt ute på trappan. Där satt hon... länge länge. Knäppa hund.

Eftermiddagen tillbringade jag i soffan. Laddade med Panodil och Morfin för att hålla smärtan borta. Ikväll var nämligen jag och mina kollegor på Rosa bjudna hem till Annelie. Ville för allt i världen inte missa det, då mina kollegor är de bästa och det var evigheter sedan jag var lite social bara sådär... och ja, hon skulle också bjuda på smörgåstårta... Vem vill missa det?!?
Men då, när jag känner mig sugen och tror att det faktiskt skulle kunna bli av, så kommer en fruktansvärd huvudvärk. Blir så himla less på alltihop. Kan ju inte ta en Panodil för att lindra huvudvärken... för det hade jag redan tagit två mot min andra smärta. Pratar med sjukvårdsrådgivningen om smärtlindring och vad jag ska hitta på. Vill ju ha så lite ont som möjligt om jag nu ska klara av att åka iväg och sedan försöka slippa huvudvärken på det. Fick inget bättre svar än att ta mer morfin än vad jag gör nu. Får samtidigt veta att med morfin kommer oftast förstoppning som ett brev på posten. Tack för det! Då har jag svaret på min knäppa mage som aldrig verkar komma riktigt igång efter sjukhusvistelsen. Så helt plötsligt kändes en bajskorv i höften inte så främmande längre... Uscha! Tur kroppen inte funkar så...

Huvudvärken hann i alla fall lägga sig precis i tid och smärtan i armen, ja den är ju där den är. Den var inte olidlig i alla fall, så jag bestämde mig för att åka.
Tur var väl det!!
Precis just nu undrar jag varför jag inte tog ett endaste kort på dessa underbart goda och fina smörgåstårtor Annelie hade gjort. Så himla duktig! Vi åt allihop tills vi var proppmätta. Himmel så gott!!
Vi pratade och skrattade, precis som vi alltid gör. För en liten stund glömde man alla bekymmer och hade inte min onda arm gjort sig påmind hela tiden så hade det kunnat kännas precis som för två månader sedan. Då var man fortfarande lyckligt ovetandes om vad som komma skall... Tänk så snabbt livet kan förändras.
Camilla hade lovat att skjutsa hem mig, men jag hade en B-plan ifall jag inte orkade så länge och ville hem tidigare än henne. Men jag orkade - i hela fem timmar! Åh, vad det behövdes och åh, va trevligt det var. Även om jag blir trött av morfinet så kändes det himla skönt att åka hemifrån och få ha en riktigt trevlig fredagkväll med härliga människor. Hade ju varit roligt med lite bilder när jag för en gångs skull är lite social... men nä, så långt tänkte inte jag. Kanske var lika bra det ;-).

Så tack Annelie för allt gott och tack allihop för en mysig kväll! Nu väntar sängen...