Arg!

Ja, idag har det varit en sådan där dag då jag egentligen inte riktigt orkar prata med någon. Vissa går bra, men inte alla. Då märker jag själv att vad de än säger så låter det inte bra i mina öron. Känner mig taskig eftersom jag vet att de bara vill väl och jag själv är inte sådan i vanliga fall. Som att jag fick höra på Maxi idag att jag såg piggare ut än innan jul. Vadå piggare?! Jag mår skit och känner mig så fruktansvärt tom i kropp och själ. Känner mig maktlös, ledsen och... ja, jag vet nog inte riktigt hur jag känner mig. Jag gråter inte, vilket annars brukar för mig vara ett säkert tecken på att man är ledsen. Känner inte igen mig själv. Men pigg känner jag mig inte. Och spelar det någon roll hur man ser ut när hela ens liv står på spel?! Jag vill bara att jag ska få bli frisk. Känner mig så trött, så trött. Jämförde det idag som en av mina löparrundor. Ibland är jag sjukt trött när jag är ute och springer och närmar mig hemmet. Väljer ofta mellan en extra runda eller bara springa hem när jag ändå är i närheten. Nu är jag sådär trött så jag bara skulle vilja springa hem och avsluta rundan. Men det går inte. Inte den här gången. Det är bara att fortsätta springa. Långt. Långt. Den här rundan tar inte slut än på länge och antingen stupar jag eller klarar jag av det och kan känna mig nöjd efteråt.

Inför min första - och enda - löparrunda efter operationen...
som jag avslutade efter 7 km...
Den gången var det mitt val.

 Men även om jag har många jobbiga tankar inom mig som sprutar ut när jag börjar skriva, så är det faktiskt så att det ändå rullar på okej. Det kunde säkert varit väldigt mycket värre. Jag sover gott om nätterna (vaknar dock alltid med en klump i magen när jag tänker på att jag vaknar till ännu en dag med cancer), jag äter hälsosamt - VÄLDIGT hälsosamt och har lagt om hela min kost (inget tröstätande här inte!), jag rör på mig (även om jag inte springer särskilt ofta så tar jag ändå mina promenader), jag gråter väldigt mycket mindre än vad jag gjorde efter första beskedet som kom som en chock (andra beskedet kom för en vecka sedan), jag försöker vara social när jag orkar vilket ändå är väldigt ofta, dock kortare stunder... Ja, jag gör också allt jag måste som att städa, tvätta, handla, fixa mat, lämna och hämta barn... Ja, sådant som fortfarande måste bli gjort även om man inte alltid känner för det. Jag jobbar inte och det är väl både bra och dåligt. Jag saknar jobbet, barnen och mina fina kollegor som får mig att skratta. Jag är välkommen dit när jag vill och det känns skönt. Jag skulle inte palla med att jobba nu. Jag orkar för sjutton bara lyssna på en och samma människa i en timme sen säger huvudet ifrån och jag måste få bli lämnad ifred. Det kommer som en panikkänsla som säger "JAG ORKAR INTE LYSSNA MEEEER!". Jag vet, jag är knäpp! Känner mig knäpp!

Idag tog jag i alla fall en runda med Leia efter att jag lämnat barnen i skolan och på förskolan. Äntligen kallt, lite snö och sol. Härligt och friskt!

 

Jag var även i stan och handlade lite mat och annat. Skulle åkt förbi jobbet, men blev trött och åkte hem istället. Får bli en annan dag... 

Med posten (har aldrig fått så mycket brev som jag får nu för tiden. Det mesta från Landstinget dock och inte så roligt.) kom ett litet kort med en hälsning "en tanke på vägen". Sådant värmer. Jag får otroligt mycket hälsningar på sms, Facebook, telefonsamtal, blombud... ja, det är helt otroligt vad många det är som faktiskt tänker på mig, som jag berör. Det är verkligen som man säger att det är så många som drabbas av cancer, inte bara den som har det i sig utan alla runt omkring. Ibland får jag nästan lite dåligt samvete. Vill ju inte göra människor jag älskar ledsna, men just i det här fallet är det oundvikligt.

Kvällen blev i alla fall lugn. Tog en lång skön promenad med min fina vän Ullis och lämnade läggning av barn till Niklas då han jobbat varje kväll hela förra veckan och helgen. Det var skönt att slippa en kväll, även om det inte är särskilt jobbigt jämt. Som avlutning fick det bli en smoothie och lite sötmandel.

Smoothie gjord på bladspenat, avocado, blåbär, hallon,
banan och mandelmjölk.
Blandade även i lite Chiafrön.
Gott!

Långa inlägg blir det lätt såhär i början. Har så mycket som bubblar i mig och vill ut. Men nu ska jag ta telefonen och lägga mig i sängen för att kolla på Paradise Hotel. Lovade mig själv att aldrig följa det, men nu kan jag inte låta bli. Och är det någon gång jag glömmer bort att jag faktiskt har cancer så är det när jag kollar på det... Sorgligt, jag vet!

Kram!