När allt har lagt sig...

Oj, vilken dag! Så mycket känslor. Känner mig helt slut ikväll och vet inte riktigt om jag ska vara glad eller ledsen. Jag är såklart otroligt lättad över beskedet att cancern inte syns i lungorna eller levern. Det är såklart jättebra!! När min läkare ringde sa han knappt "hej" förrän han sa att allt såg bra ut på röntgen. Därmed ser utsikterna väldigt mycket bättre ut, även om det fortfarande är en farlig cancer jag tampas med. Kampen är långt ifrån slut. Svaret på röntgen gör ingen skillnad på operationen som ska göras nästa vecka. Från början trodde vi inte ens att jag skulle hinna få tid för röntgen innan. Nu gick det fort och det känns skönt att ha detta med mig i bagaget inför operationen. Att veta att det inte finns någon större tumör som växer inne i mig känns otroligt skönt. Det går inte komma ifrån att man har haft många tankar om döden... eller alla slags tankar om döden. Man börjar se det värsta ju längre tiden går och man känner sig så maktlös. Nu fick man mycket hopp tillbaka, även om jag är långt ifrån att ropa hej.
På något sätt har jag stängt av mycket känslor och jag inser att det är även glädjekänslor. Jag har svårt att glädjas än, utan gläds nog mer åt att få glädja andra. Det var skönt att få ringa till mamma och pappa och få höra glädjetårar istället för sorgsna tårar. Då kom även mina glädjetårar. Men sen var det inte mer. Likadant när jag fick det negativa beskedet att jag hade metastaser i lymfkörteln de plockat bort. Då kom några tårar, sen var det bra. Man stänger liksom av. Man orkar inte och jag blir så arg för att det blir så. Jag vill också glädjas ordentligt, men undrar om jag någonsin kommer kunna det. Antagligen kommer det väl med tiden. Jag vet att det inte är slut än, så även om jag blev glad så ser jag snabbt nästa grej och väntan på nästa provsvar. Åh, jag vill bara bli frisk. Bli den vanliga Jennie igen. Vill slippa oron. Vill inte ha cancer!!! Känns fortfarande så overkligt att ens säga att jag har cancer...

Idag fick jag vara vanliga Jennie för en stund. Åkte till jobbet och det var så otroligt skönt. Satte mig inne hos barnen som skulle sova, plockade upp sovande barn som skulle väckas och satt och gosade med dem. Fick många, långa kramar och man inser hur underbart mycket glädje och styrka men får genom barnen. Jag ville knappt åka därifrån och längtar redan till nästa gång. Har verkligen ett underbart jobb med underbara barn och kollegor. Snart snart tänker jag vara tillbaka... bara operationen kvar - och en semester på Gran Canaria (efter förhoppningsvis ännu ett positivt besked!).

Det har i alla fall varit en dag då alla varit lättade och det känns skönt. Jag hämtade Ava från förskolan medan Niklas hämtade pojkarna. Ava fick lov att ta med sig en kompis hem och när vi väl kom hem hade även pojkarna fått ta med sig varsin kompis. Helt plötsligt var det sex barn i huset och faktiskt hur lugnt som helst... ett tag ;-). Det var länge sedan alla hade varsin kompis hemma...

Nöjda tjejer på väg hem från förskolan...

Jag fortsätter min nya diet och mina goda drycker. Till frukost gjorde jag en dryck med rödbetor, men lade till lite mer än bara äpple och citron. Börjar bli trött på den kombon ;-). Sen blev det knäckebröd med makrill och en kiwi. Lunch blev det tyvärr bara en banan och kaffe och till middag en stor sallad med som vanligt mycket sparris och broccoli. Till kvällsmat blev det knäckebröd med ägg samt en ny dryck gjord på bladspenat, banan, mandelmjölk, röda vindruvor och mandelsmör. För första gången blev det ingen höjdare... inte alls! Dumt, då det inte blev så mycket mat idag, men blev mätt ändå. Sämsta dagen hittills när det gäller mat i alla fall. När väl operationen är slut så ska jag be att få träffa en dietist så man kan prata lite om kosten fortsättningsvis. Kommer inte fortsätta såhär extremt som jag gör nu, men så man ändå får i sig det viktiga framöver. Allt för immunförsvaret, inte för vikten.

Nej, denna var ingen höjdare...

Nu ska jag sova, några kilon lättare i huvudet. Kram