Det är mycket som snurrar i mitt huvud nu. Mår inte alls bra och gråter typ hela tiden. Har pratat med både Wallander (min läkare), Andrej (eller något sådant, som opererade mig), min kurator som jag träffade nu för första gången och en sjukgymnast. Det verkar tyvärr inte vara slut än på denna resa... eller slut visste vi ju att det inte är, men ändå... har hört lite om strålning och annan medicinering. Vi får se, men det känns skit!!! Allt såg tyvärr inte helt felfritt ut så nu blir det två jobbiga veckor i väntan på ytterligare provsvar och hur/om vi ska gå vidare.
Sen måste jag tänka på en massa saker med armen då de tagit bort många lymfkörtlar och min vänstra sida är mer infektionskänslig samt kan svullna upp om jag inte använder den rätt. Detta är inte bara nu, utan jämt typ. Kommer inte ihåg allt hon sa, men det var en hel del att tänka på...
Skönt att få prata ut med kuratorn. Har försökt hålla mig stark den sista tiden och har väntat mig ett bryt här uppe. Och så blev det ju, med besked. Hon tycker att jag borde vara kvar till söndag, men rent läkarmässigt så ska jag iaf vara kvar till imorgon. Får se vad det blir. Man kan ju inte komma ifrån att man tänker på familjen där hemma och längtar efter dem, men orken finns verkligen inte där...
Ja, det är tufft helt enkelt, men vem har sagt att cancer är simpelt?!!
Ja, det är tufft helt enkelt, men vem har sagt att cancer är simpelt?!!
Vill egentligen inte skriva precis hur jag känner här, men det är ju lite därför man har en blogg. Vet att det är så många med mig som blir ledsna av det jag skriver, men det är ju tyvärr min verklighet just nu. Har valt att inte skriva mina innersta tankar och känslor på Facebook just för att alla kanske inte orkar läsa. Här är det ett val man gör, men sen vet jag också att det är svårt att låta bli att läsa när man vet att jag har skrivit något. Det tar lite emot att skriva när jag vet att många blir ledsna. Försöker vara stark när man ses - och är ganska stark... men så måste man få bryta ihop och det har jag gjort nu. Jag reser mig snart igen. Det gör vi alla. Så nu torkar vi tårarna, tar ett djupt andetag och fortsätter dagen. Allt kommer bli bra. Är ni ledsna blir jag ledsen, men är ni starka så är jag stark. Puss på er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar