Tanken med en blogg...

Tanken om en blogg kom ganska snabbt efter beskedet. Det där jävla beskedet då jag fick veta att jag hade cancer. Tog det inte riktigt så då, eftersom det ändå fanns en stor chans att allt följde med leverfläcken som togs bort. Skulle man då kalla det att jag hade cancer? Att jag hade haft cancer? Kändes som att det bara skulle bli en kort resa och att det knappt var lönt att skapa en blogg för det. Men resan tog inte slut där jag hoppades på. Den fortsätter ett bra tag till då de hittade metastaser i lymfkörteln som de tog bort. Finns det mer? Det vet vi inte. Inte jag, inte läkaren... bara kroppen vet vad den tampas med. Jag ser det som ett monster, eller flera monster. Cancern är monstret - metastaserna är små äckliga minimonster. Jag vet nog inte riktigt själv hur det funkar, men lite så förklarade jag för barnen. "Se det som ett TV-spel. Läkaren ska jaga monstren och döda dem". Vet inte om det var bra sagt, men de verkade nöjda med det. Då jag de senaste dagarna lagt om kosten helt, allt för att få död på cancern, så förklarade jag även det för barnen. "Jag matar cancern med sådant den får ont i magen av och kanske dör. Då den gillar och mår bra av socker så tänker jag inte längre mata den med godis, glass och kakor". De köpte det med och var nöjda med det. Så nu är vi alla inne i spelet och ska döda cancern. Hellre det än att de ska döda läkaren, vilket var ett bud för några dagar sedan. De kände väl att läkaren tar mig ifrån dem i och med operationerna, men jag fick då förklara att läkaren faktiskt är den snälla och ska få mig frisk. För det ska jag bli, jag MÅSTE! Alla andra tankar slår jag undan. De gör för ont helt enkelt...

Med dessa ord startar jag bloggen. En blogg där jag kan skriva precis vad jag tänker och känner. Där jag kan få ur mig allt som sker i mitt huvud. Där också ni kan följa mig på denna resa. Tar tacksamt emot kommentarer (och frågor), då de värmer något enormt och gör att jag känner mig starkare. Hur jag hamnade här berättar jag en annan dag...